diaryofalice

Jag är rädd för kärleken, jag tror inte på den. Jag har sett vänner, gå in i förhållanden, och sedan kommit ut sårade. Jag har nog aldrig varit " kär " Jag har aldrig känt att jag kan göra så himla mycket bara förhållandet håller. Jag har haft ett antal, inget jag är stolt över. Men så är de, men jag har aldrig känt " yes känslan " eller känslan när man ska träffas att det känns " overkligt " Jag menar, klart jag någon gång kommer att hitta han den där rätta. Jag har en vän som redan har gjort det. Och ajg är grymt glad för din skull olivia det vet du! Men jag undrar varje dag, vad är kärlek? För mig.. är de inget. Iallafall inte just nu, kanske om något år. Men just nu, har jag ingen blekaste aning.